• Sheryl Åström

Dagbok från en Skärgårdsö

Uppdaterad: aug 24

För ett par veckor sedan, mitt i Corona-tumultet och den lilla besvikelse jag kände över att inte ha lyckats få ett sommarjobb där jag kunde få jobba med vattenfrågor, fick jag ett samtal från Christian Pleijel, min handledare i ett tidigare projekt kallat Circular Water Challenge: ”Hej Sheryl… Jag önskar att du inventerar avlopp på Stavsudda och föreslår kloka lösningar snarast…”.


Jag sa ja, förstås.


Mitt namn är Sheryl Åström. Jag studerar på SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) i Uppsala och läser masterprogrammet Mark, Vatten & Miljö. Under en månad ska jag inventera avloppssystem och dricksvattenbrunnar på en liten skärgårdsö i Värmdö, för att så detaljerat som möjligt förstå vatten- och avloppssituationen på en typisk skärgårdsö. Norra Stavsudda har relativt stora utsläpp av fosfor eftersom här bara finns enskilda avlopp och knappt någon slamtömning, det vill säga bortförsel av fosfor. Jag gör mitt arbete inom utvecklingsprojektet Pelago, som KTH, Skärgårdsstiftelsen, Ecoloop och kommunen driver. Jag är inte en myndighet, ingen fastighetsägare behöver vara orolig för vad jag ska göra med mina data annat än sammanställa en överblick av öns förhållanden. Projektet vill få igång en samverkan kring gemensamma, samfällda miljövänliga lösningar med lägre kostnader och mindre utsläpp som följd.


Nu knappt en månad efter det inledande samtalet sitter jag i en liten stuga på Norra Stavsudda, en pittoresk liten ö i Stockholms mellanskärgård. Innan ankomst har jag googlat runt och insett att ön inte är mycket mer än 1 km från nord till syd, fågelvägen. Bra! Här kan jag inte gå vilse.

Men redan första dagen går jag vilse – två gånger. Inte för att det gör mig så mycket. Jag går längs Norra Stavsuddas enda grusväg, som grenar sig och plötsligt tar slut enligt de kartor jag har tittat på. Jag går väl vilse på grund av att jag ofta dyker ner på en halv meters höjd, bland örter och växter som jag försöker fota. Eftersom jag inte kan något om växter så har jag en app i min telefon. När jag fotar en växt så talar appen om för mig vad det är jag ser: tulkört, blodnäva, tjärblomster, timotej, förgätmigej och ljung. Lite högre upp: hästkastanj, lönn och ek.


Jag blir förbluffad över hur naturen skiljer sig. Längs med den enda grusvägen får jag en ”barna i Bullerbyn”-känsla bland lövträd och ormbunkar. Lite längre från vägen, på urberget, breder de korta tallarna ut sig, typiska för skärgårdsöar och som påminner mig om Norrland där jag är uppväxt. Det är en sådan kontrast på några få meter.


I början går jag omkring och skaffar mig en överblick av öns natur. Jag gör en massa research om avloppssystem och väntar på att Stavsuddabladet ska komma ut i öbornas brevlåda så att de får veta vem jag är och vad jag gör här. Jag vill kunna ta kontakt med folk utan att få en blick som säger: ”Vem är du, varför i hela världen ska du titta ner i mitt avlopp och ställa frågor om mitt dricksvatten?”.


Sedan kommer Stavsuddabladet ut. Efter dagar av förberedelser får jag börja fråga, prata, berätta om projektet och börja de praktiska undersökningarna. Den första jag intervjuar är en ung man. Jag säger: ”Mitt namn är Sheryl. Jag är här för att…”. Den unge mannen är otroligt trevlig och nyfiken och börjar genast visa mig runt och förklara hur de grävt och vad de har för system. Hans energi smittar verkligen av sig. Nästa person håller på och klipper gräset, han säger: ”Kom tillbaks när jag klippt gräset färdigt.” Fyrtiofem minuter senare sitter vi där och jag får ställa mina frågor. Han visar mig runt och talar om hur viktigt vatten är, att vi måste ta till vara på det lilla vatten vi har på öar och återföra näringen till jorden.


Jag inventerar den unge mannens hem, han som jag mött på tidigare. Först sent på eftermiddagen travar jag tillbaka till min boning och träffar på folk längs vägen. ”Ja visst, kom förbi. Detta låter väldigt intressant…tycker du om att paddla? Jag har min kanot där och du får gärna använda den”.


Jag är imponerad av att folk på Stavsudda är så väldigt intresserade av vatten. Det är naturligt att öbor tycker att vattenfrågor är viktiga, men bemötandet jag får är långt över min förväntan. De ställer många kloka frågor, de vill ha mer information om teknik, kostnader, vad de skulle kunna ha för system och vad lagen egentligen säger kring vatten-och avloppssystem. De är genuint intresserade av nya lösningar.


Jag har ett otrolig intressant och givande sommarjobb där jag lär mig mycket om hur livet på en skärgårdsö utspelar sig. Jag lär mig av öborna och håller helhjärtat med om hur viktigt vatten är för oss och för kommande generationer. Jag har slutat gå vilse och träffar hela tiden på människor som är öppna och vänliga. Jag hoppas kunna ge en intressant rapport till Norra Stavsudda och till projektet med så gott som alla öns brunnar, avlopp och dass kartlagda.

Bild: Gårdspump på Norra Stavsudda. Det är en klassisk nr 12 från Gustavsberg som har funnits i över hundra år, passar bra till brunnar upp till 7 meters djup.

© 2020 Värmdö Kommun     |     info@pelago.nu